Vad du va vacker, jag förstår det inte själv, varför blev det så här, hur kunde jag...
Jag gjorde det som föll mig in helt enkelt och nu får jag ta konsekvensen av detta.
Samtidigt så är jag glad att jag tog det jag fick...
Men om det ska bli någonting av detta så ligger bollen hos dig jag orkar inte bli sårad jag har ingen kraft över till det...

Men det va så fantastiskt att få ligga nära, få hålla om, få bli strykt, få rå om någon på riktigt, om bara för en kort sekund, så ska jag behålla minnet för alltid.
Du kommer att få bo hos mig närmast hjärtat under en lång tid.

Stark, snygg, vältränad...
givmild, go, bra...

Jag skulle kunna vakna så varje morgon, men jag vågade inte stanna...
Varför jag blir så rädd vet jag inte, men det är ju inte bara mig jag ska tänka på, har man barn så kan man inte bara tänka på sig själv...

Men i minnet så lever du, närmast hjärtat där bor du, en minut, ett år, en evighet...