Idag va jag riktigt modig...

Jag hörde av mig, strunt samma att jag inte fick något svar. Det är din förlust inte min. Jag ska försöka gå med högburet huvud i alla fall.

Vad skulle jag i detta läge sagt till en kompis som råkat ut för samma?

Han förtjänade inte dig ändå, du är värd bättre.
Du provade i alla fall, det är hans förlust.
Misster du en står dig tusen åter, kysser du en står det 100 och gråter... det sa min pappa till mig...

Lite smått känns det i magen, men inte så farligt i alla fall, inte som jag trodde, men det känns.
Fast samtidigt så kommer det kanske gå fortare över nu, jag behöver inte undra... för jag vet.