Det är ett tag sedan jag skrev och jag har egentligen inte mycket att säga nu heller.

Livet fortsätter att vara helt underbart. Dagarna flyter förbi, veckorna blir till månader... Det har snart gott ett år... Hur har det kunnat gå så fort... Jag förundras över mina egna känslor... Dom blir starkare för varje dag som går, säkrare för varje minut som passerar likt ett puzzel på väg att läggas. Kommer det någonsin bli klart... Vill man det???

Låg och tittade på dig i morse... Förundrades över hur vacker du är... Du va så rasande snygg igår så jag inte riktigt kan tro att det är sant, det är min kille som står där... Men det är inte det som är det viktiga, det viktiga är hur du är, du är den snällaste jag vet, du får mig att skratta, du är omtänksam, intelligent, en bra bonus pappa till Seb... Jag älskar dig för den du är...

Glöm aldrig det.

Snön faller sakta ner utanför fönstret... Vinden står stilla, solen gömmer sig bakom molnen. Vart är du min älskade? Vart har dagen fört dig, hoppas att du har det bra. Hoppas att du får mycket gjort, träffar trevliga människor, äter gott, njuter av din dag. Hoppas att resan gick bra. Hoppas att du får en bra säng att sova i. passa på att njuta av tiden du är borta, så ska jag vänta på dig. Längta efter dig...

Livet har blivit så fyllt av liv sedan du kom. Världen har blivit en vackrare plats...

Jag vill bära ditt barn!

Hur länge måste man vänta innan man skaffar barn? Hur länge måste man ha känt varandra?

En månad, ett år, ett liv??? När det känns så här rätt så vill man ju...

Jag vill... Va vill du???

Inser att jag tycker att det är jätte tråkigt att vara ensam... Saknar dig jätte mycket:/