fredag 31 juli 2009

Känner mig så otroligt ensammen ibland, jag vet inte vad jag ska ta mig till... Jag vill inte ha det så här.
Jag vill vara två, jag vill att Seb ska vara här, jag vill dela vardagen med någon.

Varför mår jag så här? varför kan jag inte bara få vara nöjd med livet, varför kan jag inte bara vara nöjd med mig själv?

Försök att glöm allt som har varit och börja om på ny kula. Stryk ett sträck, glöm, tänk inte utan bara va. Njut av en stunds ensamhet, lev i nuet, va dig själv, koppla av...

Skratta och va glad det är ingen som gillar någon som är sur...

Jag vill att Seb ska vara här, i morgon kommer han, då ska vi låsa in oss, hyra film och bara gona=)

måndag 13 juli 2009

Det är inte lätt att leva ibland, svårt att veta hur man ska göra...
Får man göra så? Vill jag? kan jag?

Vad skulle jag säga till min bästa kompis...
Det är klart att du ska höra av dig...
Det är klart att du ska vänta på att han ska höra sv sig...

Jag tror att jag gör det sista, jag väntar, vill han så finns jag här.
Jag orkar inte hålla på att krusa någon, jag vill inte, jag har ingen större lust.
Men samtidigt så känner jag att va det meningen så händer det annars så får det va, jag har blivit sårad för mycket nu jag orkar inte igen.
Jag har lärt mig att det går över... men inte vilken dag...
Ibland så går det fortare, ibland långsammare, ibland inte alls, hur det än blir så ska jag överleva.
Jag ska gå med huvudet högt, jag ska inte shemas.

Jag har älskat, förlorat, förälskats, misst...

Men jag är ändå fortfarande lite starkare än igår...

torsdag 9 juli 2009

Idag va jag riktigt modig...

Jag hörde av mig, strunt samma att jag inte fick något svar. Det är din förlust inte min. Jag ska försöka gå med högburet huvud i alla fall.

Vad skulle jag i detta läge sagt till en kompis som råkat ut för samma?

Han förtjänade inte dig ändå, du är värd bättre.
Du provade i alla fall, det är hans förlust.
Misster du en står dig tusen åter, kysser du en står det 100 och gråter... det sa min pappa till mig...

Lite smått känns det i magen, men inte så farligt i alla fall, inte som jag trodde, men det känns.
Fast samtidigt så kommer det kanske gå fortare över nu, jag behöver inte undra... för jag vet.

onsdag 8 juli 2009

Varför blir jag så feg hela tiden? varför är jag så rädd för att bli sårad?
Ska det vara så svårt att bara säga hej?
Vad händer om man får ett nej till baka? Himlen ramlar inte ner...
Man får obehag i magen, hjärtat slår långsammare, tiden stoppas upp...
Men det går över... eller...

För hur ska personen i fråga ha en aning om ingenting sägs, hur ska den personen veta hur man innerst inne känner?

Jag skulle så gärna vilja träffa dig igen

Du har mycket av det som jag behöver, jag vet så lite om dig men av det jag vet så är jag väldigt intreserad, fashinerad, exalterad...

Du är stark, vacker, vältränad, sexig röst, fel person, fel tillfälle, rätt person, rätt tillfälle...

Härlig att ta på, härligt när du tar på mig.

För mig är det väldigt farsinerande ty jag är inte van, min kropp brukar inte tycka om...

Hur ska jag göra nu?!

Ska jag låta allt rinna ut i sanden, fortsätta andas som vanligt...

Eller ska jag göra ett försök och riskera att bli sårad...

Jag vill ha ett tecken på vad jag ska göra,

Innan kvällen ber jag så snällt jag kan om ett svar, hjälp mig...

Kramar

måndag 6 juli 2009

Vad du va vacker, jag förstår det inte själv, varför blev det så här, hur kunde jag...
Jag gjorde det som föll mig in helt enkelt och nu får jag ta konsekvensen av detta.
Samtidigt så är jag glad att jag tog det jag fick...
Men om det ska bli någonting av detta så ligger bollen hos dig jag orkar inte bli sårad jag har ingen kraft över till det...

Men det va så fantastiskt att få ligga nära, få hålla om, få bli strykt, få rå om någon på riktigt, om bara för en kort sekund, så ska jag behålla minnet för alltid.
Du kommer att få bo hos mig närmast hjärtat under en lång tid.

Stark, snygg, vältränad...
givmild, go, bra...

Jag skulle kunna vakna så varje morgon, men jag vågade inte stanna...
Varför jag blir så rädd vet jag inte, men det är ju inte bara mig jag ska tänka på, har man barn så kan man inte bara tänka på sig själv...

Men i minnet så lever du, närmast hjärtat där bor du, en minut, ett år, en evighet...