Saknar dig när du inte är hos mig...
Längtar...
Väntar...

Kom hit så jag får hålla om dig, krypa tätt intill, andas in din doft. Röra vid dig, älska dig och bara dig. Vill vara med dig alltid, hela tiden, rå om dig...

Du gör mig glad i hela kroppen, du rör om mitt liv, du får mig att leva lite mer, du gör att det känns bra att andas...

Det känns som att jag duger som den jag är när jag är med dig, jag behöver inte göra mig till... Jag är vacker som jag, får tycka om vad jag vill, tycka som jag vill...

Att vara nära känns tryckt... Att älska känns i hela kroppen... Att njuta är ok... Att visa känslor är som det ska...

Kom så kan vi dela hemligheter... Som bara är för oss... Hemligheter som kan viskas i ditt öra...
Då skulle jag viska att du är underbar... Att du gör mig varm, glad, lycklig, kär, galen, sugen, inte kan få nog av dig, upphetsad, lekfull, trygg, modig...

Jag skulle vilja viska att du kan få ta hand om mig, att jag vill ta hand om dig, att jag inte vill leva utan dig...

Viska jag älskar dig... Är det för tidigt???

Men det känns så när du är här, när du sover med mig...

Längtar

Irriterad...

Frustrerad...

Jag känner mig inte hel, jag känner mig bedrövlig... Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad du vill... Jag vet inte hur jag vill ha det, bara att jag inte vill ha det så här. Jag förstår inte hur du tänker, planerar, jag förstår ingenting.

Jag skulle kunna bli på riktigt kär i dig... Men jag tror på allvar inte att du är det i mig... Jag vet inte vad du vill... Jag tror allvarligt inte att du vet det själv... Jag kommer inte att nöja mig med smulor hur länge som helst, så är det bara.

Om du bara har smulor att ge så får det vara...

Om jag inte kan få vara med och veta vad du planerar så backar jag...

Börjar känna mig grymt irriterad faktiskt... Nästan arg i skrivandets ögonblick...

Om du inte har tid att komma, kom inte alls... Om du vill göra annat, gör annat... Om du inte vill, säg det... Jag kommer att bli ledsen ett tag, men jag överlever...

Kärlek finns det nog över till mig på annat håll i så fall... Jag har Seb och min familj... Jag har mig själv och jag tycker faktiskt att jag är värd att bli älskad för den jag är... Jag älskar mig...

Det har aldrig gått så långt så att man inte kan dra sig ur om det är det du vill...

Jag längtar ju efter dig hela tiden, och jag orkar inte ha det så. Jag är stor, så jag vill veta vad som händer. Jag kan inte sitta hemma och leva på bitar utav dig... Du måste vara ärlig emot mig...

Går det för fort för dig???

Vad gör jag för fel... Jag har ingen aning faktiskt...

Pratar jag för lite???

Fortsätter det så här länge till så bryter jag...

För jag orkar inte...

Jag är så kär i dig.

Känner mig säkrare för var dag som går.

Jag vill ha dig, bara dig och ingen annan. Du är den bästa jag mött, att det finns sådana som dig. Du bryr dig om mig... på riktigt... Gentleman ut i fingerspetsarna, artig, rolig, fantastisk, hjälpsam, go, omtänksam, härlig, tålmodig, intelligent, ödmjuk, bra självkänsla, den bästa sängkamraten jag någonsin haft...

Du gör mig lycklig, osäker, knäsvag, ger mig fjärilar, gör att jag vill ha mer, ger mig en hjälpande hand fast jag inte behöver be om den, ömhet, närhet, frihet, utrymme, kärlek, omvårdnad, listan kan göras ännu längre men vi stannar där nu...

Jag trodde aldrig att jag skulle få möjligheten att dansa med en sådan som dig, jag trodde inte att det fanns någon som va så följsam men ändå bestämd. En som gör dansen spännande, en som gör att man aldrig vill att den ska ta slut...

Man ska inte vara rädd för att lära känna det som är annorlunda.
Man ska våga prova nya vägar.
Man ska göra det som känns bra.

Våga vara dig själv.
Våga njuta av stunden.
Våga falla handlöst.

Äventyret väntar den som vågar ge sig ut.
Livet är här och nu.
Jag tänker hoppa.