söndag 26 december 2010

Julen har passerat, den blev den bästa någonsin. Trotts att vi åkte runt på många ställen så fick jag dela den med dig. Seb va med och blev så lycklig över sina Julklappar... Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men jag ville få göra ett inlägg ändå... Jag vill förmedla mig men är helt tom på ord...

Jag kan skriva om hur det är att vara mamma...

Det är underbart att vara mamma till min Seb. Han är så lättsam (om man räknar bort läxorna kanske;)... Jag är så stolt över hur han är, han är omtänksam på alla sätt. Ibland blir jag rädd att det blir så att han glömmer bort sig själv... Han är vacker, duktig, snäll, pysslig, glad, har humor... Min...

Får plita ner mer än annan gång...

Kram

lördag 18 december 2010

Livet rullar på i ett tempo som känns riktigt härligt... Njuter av dagarna som kommer i ett lugnt tempo nu mera... Jag ska försöka visa mera på utsidan att jag är glad... Jag bubblar över av lycka invändigt, men jag lyckas inte riktigt få ut allt jag känner så att det syns.

Jag ska börja träna. Du får vänta på mig helt enkelt. Kroppen sväller på ställen som jag inte trodde va möjligt. Jag måste tänka ut ett bra tränings program och följa det slaviskt. Borde ta upp morgonpromenaderna igen... Det tar ju inget av min tid ifrån familjen... Det är ju bara jobbigt till en början...Det är ju faktiskt en bra start på dagen för den lata. En halvtimma är ju allt som behövs egentligen... Ska jag vänta till efter Nyår eller börja redan på måndag??? Varför inte på måndag. Bästa tiden på morgonen ska ju vara mellan kl 5-6... Det är inget att spara på, kör bara. Gym??? Skulle jag kunna unna mig på måndagar och onsdagar. När Seb inte är här. Jag skulle kunna promenera när han spelar tennis på Måndagar när han är hos mig. Yoga skulle min kropp må väldigt bra av just nu... Jag skulle må väldigt bra av det jag med... Får plocka i ordning uppe och ställa i ordning TV:n där...

Måste göra något, måste stoppa det här innan det går över styr.

Du däremot blir bara vackrare och vackrare...
Du verkar må bra av tvåsamhet rent kroppsligt... Jag sväller...

Jag mår bra av tvåsamhet rent själsligt...
Hoppas att även du gör det...

Börja träna va det... Det är det som saknas... För jag tycker inte att jag äter så onyttigt så att jag ska gå upp så här... Jag äter kanske lite mer än förut... Nu äter jag ju middag varje dag, då orkade jag kanske inte laga åt mig själv förut...

Styrkan ska tillbaka till kroppen igen...

Älskar dig

fredag 17 december 2010

Du gjorde hela min dag idag. Du är härligast i värden vet du det???

Jag skulle busa med dig och du sände bilden. Den kommer jag att spara närmast hjärtat i evigheter. Älskar dig Så Vansinnigt mycket...

Det bästa med dig

Du är vacker, sexig, tillfredsställer alla mina behov, Lätt att leva med, hjälpsam, fixig, händig, manlig... Du, du, du... Omtänksam, trevlig, har massor av humor, älskvärd, mysig, ödmjuk... Listan kan göras jätte lång. Tänkte att om jag skriver ner detta så kanske jag kan ta upp och läsa det någon dag när jag är arg på dig... Hoppas att jag aldrig blir det, hoppas att det aldrig blir vardag. Hoppas att jag alltid kommer att vara så här kär som jag är i dig just nu.

Om man aldrig har saknat någon varje minut som man är ifrån dom, då har man aldrig älskat på riktigt...

söndag 12 december 2010

sitter och njuter av söndagslugnet. Va bra jag har det, va bra jag mår. Tänk att det kunde bli så här med livet. Det är som att sväva fritt i ett stjärnfyllt universum, allt är vackert och det känns oerhört tryggt och stabilt. Som att ingenting kan rubba min bubbla, utan jag kan fortsätta flyga runt hur långt som helst...

Omgiven av underbara människor kan man inte annat en känna sig speciell. Utvald som får vandra på samma stig, över samma ängar, bada i samma vatten, lyssna på naturens alla ljud tillsammans.

Tillsammans är vi starkare säger dom, jag börjar få tron på att detta är sant. Jag har alltid trott att ensam är stark, att jag aldrig ska lita på någon annan än mig själv. Att om jag ska få någonting gjort, ja då får jag göra det själv. Du har visat mig att det inte behöver vara så. Du har börjat riva ner mina skyddsmurar som jag byggt upp. Du har försiktigt börjat skrapa bort allt murbruk som vittras sönder, pga dåligt underhål,l under en allt för lång tid av misskötsel. Jag har inte tagit hand om mig på rätt sätt. Utan bara malt på i samma anda utan att hela mig själv. Du gör mig hel på ett sätt som jag inte trodde va möjligt. Du får mig att känna mig stark, inte bara kroppsligt utan även själsligt. Jag känner inte samma tidspress längre som jag gjort förut, utan kan njuta av att bara existera här och nu. Du gör mig till en bättre människa för mig själv.

Jag njuter av att vakna vid din sida, beredd att möta dagen tillsammans med dig. Bästa stunden på dagen är när jag får krypa ner mot din kropp och bara andas in din doft, höra dig säga att du älskar mig, känna mig speciell på så många sätt. Få säga att jag älskar dig, och känna att jag menar det med hela mitt hjärta. Jag är inte rädd för något tillsammans med dig.

Du gör mig till en bättre människa.

Du har helat mig.

Älskar dig.

torsdag 2 december 2010

Känslan är speciell när man vet att någon bryr sig om en... Att bry sig om någon är helt fantastiskt... Stjärnorna lyser klarare på himlen, eller är det så att man ser dom... Jag älskar dig för att du är du, för att du får mig att känna mig. Jag är starkare än på länge, friare än på länge. Du och jag har något som jag inte visste fanns... Något jag inte trodde va möjligt. Kompletterar varandra utan krångel... Jag behöver inte fundera eller vara orolig. Känner mig oövervinnerlig, härligt...

Jag vill uppleva så mycket med dig. Jag känner att det kommer att bli så. För du får saker att hända utan att det känns besvärligt.

Jag är trött nu, så in i själen trött... Behöver sova men jag kan inte riktigt än... Vill var vaken lite till och njuta av att bara hålla om dig. Man får energi av att ha dig...

Puss

söndag 21 november 2010

Kan man tala om för någon för mycket att man älskar den? Blir man tjatig om man säger det för ofta, eller är det bara härligt att höra det om och om igen?

Jag tycker att det är underbart när du säger att du älskar mig, att jag är vacker, att jag är din. Tycker du som jag???

Ny känsla jag aldrig haft förut är att jag bara vill vara hemma, jag vill bara vara med dig, älskas av dig... Jag kan inte komma tillräckligt nära... Trots att vi möts i en omfamning så vill jag kramas hårdare...

Det är härligt, underbart känna sig så älskad som jag gör just nu. Okomplicerat att bli omtyckt av dig. Jag behöver bara vara mig själv, det känns som att det duger gott. Även sex är härligt, underbart, befriande utan skam...

Älskar dig så att det gör ont...

Kram

onsdag 17 november 2010

När man älskar någon så känns det i hela kroppen. Man blir varm, pirrig, glad, lycklig, otålig (längtar hela tiden hem/efter dig). Hjärtat sväller över...

Jag har aldrig släppt någon så nära som nu... Jag har medvetet hållit alla ifrån mig. Den ända jag älskat villkorslöst är min son samt min familj... Jag har inte medvetet släppt in dig, du kom in av dig själv... Du har övertagit hela mitt hjärta förbehålls löst... Jag älskar dig så mycket så att det gör ont... Härligt med skrämmande... Jag kan bli rädd att du ska försvinna, du skulle kunna krossa mig... Men jag ska försöka att inte tänka så, jag ska bara ge mig hän åt denna känsla. Surfa på vågen av oändlig lycka, blunda för att det någonsin kommer att ta slut. Jag ska leva här och nu och tänka att detta ska vara för evigt. Detta är ingen dröm som jag ska vakna ur, detta är verkligheten.

Livet har just börjat. Jag är här , du är här och vi är tillsammans...

Mer behövs inte...

Puss

söndag 14 november 2010

När man släppt lös så här mycket känslor som jag gjort nu så känner man sig oövervinnerlig, sårbar, stark fast ändå skör... När man älskar någon så att man inte vet vad man ska göra av alla känslor... När man vill krypa innanför skinnet på dig, när man inte kan komma nog nära...

Livet känns helt nu när du är här, jag kan andas ända ner i magen... Jag kan vara mig själv... Jag vill vara mig själv...

Du är så vacker... Mjuk... Varm... omtänksam... Följsam... Stark... Åtråvärd... Gör mig varm... Vill ha dig hela tiden...

Vill vara kvar i den här bubblan länge...

Älskar dig fast att flyttfåglarna lämnat oss för vintern, hoppas på att du är kvar när dom kommer åter... Önskar uppleva deras flykt många gånger tillsammans med dig... Du är den bästa...

Min

onsdag 10 november 2010

Just nu känns livet nästan lite för bra. Man vill som inte att detta flyt ska vända, att allt ska kantra och att du ska försvinna.
Känner mig så hel med dig, lite mer levande, lite vackrare.

Våren kom tidigt i år och känslan håller sig kvar fast vi snart är inne i mitten på november.

Det bästa just nu är att oron har lagt sig, och att man har börjat tro på framtiden. Jag vill dela den med dig, vakna varje morgon med dig. Jag vill växa tillsammans med dig, bli ett, bli bättre. Stötta dig, bli stöttad av dig. Mogna. Leva. Andas.

Du ger mig så mycket som du inte vet om själv. Du låter mig vara mig själv. Jag känner mig stark och åtråd. Ingenting känns omöjligt, allt är möjligt.

Plötsligt är vi två om allting, på riktigt. Inte som förut, aldrig mer som förr.

Du och jag mot värden.

Älskar sig.

måndag 18 oktober 2010

Trött i kroppen men ändå stark.
Glad för allt bra som händer, nöjd med tillvaron i stort.
Hoppas att allt blir precis så bra som det känns just nu, hoppas att det räcker hela livet.
Det känns lite overkligt på något sätt, skrämmande pirrigt. Är det verkligt, allt som händer just nu?
Älskar du mig, jag älskar dig, hur mycket som helst...

Hoppas att jag inte vaknar, för jag vill inte att den här drömmen ska ta slut. Jag vill att det ska vara för evigt, att den bara ska bli bättre och bättre. Stjärnorna lyser på himlen även om molnen skymmer, låt dom fortsätta lysa över oss. Solen lyser klart, även om det är natt hos oss, så kommer gryningen med ljuset igen. Låt oss kämpa för att vi ska komma ihåg det. Låt oss aldrig glömma bort varandra. Låt oss fortsätta att vårda kärleken.
Om den ska räcka hela livet så måste man jobba på det, det tänker jag göra.

Du är underbar!

måndag 11 oktober 2010

Kärlek är härligt och hemskt i samma inandning...

Härligt för att man känner sig älskad, omfamnad, fri, sprudlande, vacker, för att du finns... För att du är du. Din...
Hemskt för att man känner sig osäker, lättsårad, gråtmild, naken, blottad, som att känslorna sitter utanpå kroppen, förvirrad...

Men när man älskar så måste man våga släppa på alla spärrar, njuta av allt som bjuds, våga vara i nuet, andas in, andas ut, våga vara naken i sinnet... våga hoppa...

Du får mig att känna mig vacker, får mig att känna mig trygg, din och bara din...

Du säger så fina saker till mig så jag blir riktigt rörd... Vill bara vara med dig och ingen annan, krypa in i din famn och känna värmen ifrån dig och din kropp... Leva i din värd... Vara nära... Njuta... Älska... Kramas... Kyssa bort all tvivel...

Kom och va min hela tiden... Älska mig för den jag är, med och utan brister... Jag kommer aldrig bli perfekt, men jag kommer att kämpa för att vara så bra som möjligt... Så länge som du vill... Så länge som jag får...

Jag blir osäker när du åker härifrån... Vill tvinga dig att stanna... Vill inte att du ska fara...
Men jag kommer aldrig att hålla dig kvar, aldrig binda fast dig så att du inte kan andas... Din kärlek ska vara otvungen... Fri och bara din... Vill du ha mig så kommer du, och jag kommer att vänta på dig...

Älskar dig

tisdag 28 september 2010

Saknar dig när du inte är hos mig...
Längtar...
Väntar...

Kom hit så jag får hålla om dig, krypa tätt intill, andas in din doft. Röra vid dig, älska dig och bara dig. Vill vara med dig alltid, hela tiden, rå om dig...

Du gör mig glad i hela kroppen, du rör om mitt liv, du får mig att leva lite mer, du gör att det känns bra att andas...

Det känns som att jag duger som den jag är när jag är med dig, jag behöver inte göra mig till... Jag är vacker som jag, får tycka om vad jag vill, tycka som jag vill...

Att vara nära känns tryckt... Att älska känns i hela kroppen... Att njuta är ok... Att visa känslor är som det ska...

Kom så kan vi dela hemligheter... Som bara är för oss... Hemligheter som kan viskas i ditt öra...
Då skulle jag viska att du är underbar... Att du gör mig varm, glad, lycklig, kär, galen, sugen, inte kan få nog av dig, upphetsad, lekfull, trygg, modig...

Jag skulle vilja viska att du kan få ta hand om mig, att jag vill ta hand om dig, att jag inte vill leva utan dig...

Viska jag älskar dig... Är det för tidigt???

Men det känns så när du är här, när du sover med mig...

Längtar

torsdag 16 september 2010

Irriterad...

Frustrerad...

Jag känner mig inte hel, jag känner mig bedrövlig... Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad du vill... Jag vet inte hur jag vill ha det, bara att jag inte vill ha det så här. Jag förstår inte hur du tänker, planerar, jag förstår ingenting.

Jag skulle kunna bli på riktigt kär i dig... Men jag tror på allvar inte att du är det i mig... Jag vet inte vad du vill... Jag tror allvarligt inte att du vet det själv... Jag kommer inte att nöja mig med smulor hur länge som helst, så är det bara.

Om du bara har smulor att ge så får det vara...

Om jag inte kan få vara med och veta vad du planerar så backar jag...

Börjar känna mig grymt irriterad faktiskt... Nästan arg i skrivandets ögonblick...

Om du inte har tid att komma, kom inte alls... Om du vill göra annat, gör annat... Om du inte vill, säg det... Jag kommer att bli ledsen ett tag, men jag överlever...

Kärlek finns det nog över till mig på annat håll i så fall... Jag har Seb och min familj... Jag har mig själv och jag tycker faktiskt att jag är värd att bli älskad för den jag är... Jag älskar mig...

Det har aldrig gått så långt så att man inte kan dra sig ur om det är det du vill...

Jag längtar ju efter dig hela tiden, och jag orkar inte ha det så. Jag är stor, så jag vill veta vad som händer. Jag kan inte sitta hemma och leva på bitar utav dig... Du måste vara ärlig emot mig...

Går det för fort för dig???

Vad gör jag för fel... Jag har ingen aning faktiskt...

Pratar jag för lite???

Fortsätter det så här länge till så bryter jag...

För jag orkar inte...

måndag 13 september 2010

Jag är så kär i dig.

Känner mig säkrare för var dag som går.

Jag vill ha dig, bara dig och ingen annan. Du är den bästa jag mött, att det finns sådana som dig. Du bryr dig om mig... på riktigt... Gentleman ut i fingerspetsarna, artig, rolig, fantastisk, hjälpsam, go, omtänksam, härlig, tålmodig, intelligent, ödmjuk, bra självkänsla, den bästa sängkamraten jag någonsin haft...

Du gör mig lycklig, osäker, knäsvag, ger mig fjärilar, gör att jag vill ha mer, ger mig en hjälpande hand fast jag inte behöver be om den, ömhet, närhet, frihet, utrymme, kärlek, omvårdnad, listan kan göras ännu längre men vi stannar där nu...

Jag trodde aldrig att jag skulle få möjligheten att dansa med en sådan som dig, jag trodde inte att det fanns någon som va så följsam men ändå bestämd. En som gör dansen spännande, en som gör att man aldrig vill att den ska ta slut...

Man ska inte vara rädd för att lära känna det som är annorlunda.
Man ska våga prova nya vägar.
Man ska göra det som känns bra.

Våga vara dig själv.
Våga njuta av stunden.
Våga falla handlöst.

Äventyret väntar den som vågar ge sig ut.
Livet är här och nu.
Jag tänker hoppa.

söndag 29 augusti 2010

Är kär...

Tycker väldigt mycket om...

Vill inte vara utan...

Har aldrig känt så här...

Du slår igång en sträng i mig som ingen någonsin fått spela på. Ingen kommit i närheten av. Ingen brytt sig om att kolla att den funnits där...
Du kommer in i rummet och jag kan inte förstå att jag får vara nära just dig. Du är bland det vackraste/snyggaste/sexigaste jag sätt... Du blir vackrare för varje gång jag ser dig...
Det blir svårare och svårare att skiljas åt... Melodin blir mer och mer intakt... Rytmen börjar kännas i blodet.... Jag vill aldrig att det ska ta slut... Jag vill bara höja volymen och dansa bort med dig Snabbt, lugnt, långsamt... I samma takt som du.

Sårbar men ändå stark känner jag mig...

Börjar så smått att älska dig...

Kram

måndag 12 juli 2010

Rädd för att bli SÅRAD!!! På väg att dra mig ur pga att jag är SÅ feg:P

onsdag 23 juni 2010

Sitter här med mina tankar igen, funderar över hur man ska gå vidare med sitt liv. Söker bekräftelse hela tiden men behöver jag verkligen det??? Är jag inte bra som jag är???

Om du vill ha mig så är jag din, men jag behöver få höra dig säga det... Jag behöver få höra om du tycker om mig. Jag behöver höra att jag duger som jag är, behöver kärlek, värme, vara nära...

Känns som att jag slits i tu av alla tankar som snurrar runt utan att riktigt finna fäste... Känns som att jag skulle behöva sätta ner foten och stoppa tiden...

Ändå mår jag relativt bra just nu, inga djupa svackor som det känns som att jag inta ska ta mig ur... Inga Hål som jag ramlar ner i och som får mig att känna det som att jag drunknar...

Kanske är det du som gör att jag mår så pass bra som jag gör nu..

Måste träna mig på att skratta okontrolerat, gråta ut ordentligt, Känna med hela kroppen, skrika ut att jag är glad...

Det ska jag göra...

söndag 20 juni 2010

Osäkerheten kommer krypande... Hela kroppen skriker spring, spring och göm dig, du kan bli sårad det kommer att göra ont... Varför blir det så??? Varför kan jag inte bara slappna av och vara i nuet njuta av stunden, ta vara på ögonblicken... Varför ska jag bara invänta det smärtsamma slutet, skyndar man inte på det då...

Om man tycker att det är underbart just nu... Kan det inte bara få vara det då????

lördag 12 juni 2010

Vilka vändningar livet kan ta ibland...Lyckan ler och solen skiner fast molnen skymmer... Gräset känns grönare, luften går lättare att andas... Livet känns i hela kroppen...

Om man fick bevara ögonblick så skulle jag göra det nu...

Lycklig:)

onsdag 9 juni 2010

Bra saker händer i bland:)

måndag 7 juni 2010

Måste vända dessa tankar nu...

Mister du en står dig tusen åter, kysser du en står hundra och gråter... Så sa min pappa en gång, hoppas att han har rätt...

Fast egentligen så förstår jag inte varför det va tvunget att bli så här... Jag hade ju bestämt mig för att vara själv... Ta dagen som den kommer och njuta av varje andetag... Leva här och nu... Flörta med vem jag vill utan måsten och krav... Dejta vem jag vill... Fånga dagen...

Från och med nu är jag fri från dessa destruktiva tankar som förföljt mig i en veckas tid... Fri att tycka vad jag vill... Fri att vara glad...

I morgon ska jag vakna utvilad och vid gott mod... I morgon är du glömd och nya möjligheter står att vänta runt hörnet... I morgon finns bara trevliga tankar... För då ar jag fri från dig och ditt inflytande i mitt liv...

Minnas dig kommer jag alltid att göra men hädanefter bara med glädje...

söndag 6 juni 2010

Det hade varit bättre om du inte sänt en kram igår... Det hade varit bättre om allt bara hade fått varit... Gilla ingenting som jag gör för det gör ont!!! Behöver ta mig vidare men det känns som att jag går i sirap till långt över knäna... Jag vill inte, men jag måste... Jag vill se dig men jag får inte, behöver inte... Hade hoppats att du skulle komma ut i dag, är tacksam att du inte gjorde det... Motsägelsefull... Kanske...

Hur kunde det bli så här nu då... Jag skulle ju inte bli "kär" nå mer...

Men det är lättare att Bli kär i dig En att låta bli...

lördag 5 juni 2010

Ensamheten känns tryckande fast att den är själv vald... Känner mig tom på känslor, tom på ord, tom... Tröttheten har sänkt sig över mig som en dimma över tysta vatten... Orkar nästan inte andas...

Intrycken kommer för fort, bilderna rusar förbi, behöver få tid att tänka men har fullt sjå att andas...

In ut in ut lungorna fylls med luft... Måste ta mig ur det här... Måste finna en mening med varför jag finns till...

fredag 4 juni 2010

Att bli överkörd av bussen, hjärtat krossat utan anledning egentligen...

varför jag blev så ledsen vet jag inte, fanns ingen anledning faktiskt... Måste analysera detta lite granna för mig själv nu. Söka i minnet/själen efter svar...

Jag hade bestämt mig för att vara ensam lite till, hela sommaren... Jag orkar inte med någon... Jag flörtade i det grövsta med en person som jag spanat in länge utan förhoppning om fortsättning... Jag hade just avslutat med en människa som jag haft en osund relation med allt för länge...
Så kom våren och en längtan efter sällskap på en vänskaplig nivå, "dejta" utan krav...
Längtade efter att du skulle komma ut så att jag fick lite sällskap i min lilla bubbla... Längtan efter att faktiskt kunna umgås med någon av det motsatta könet på ett väldigt sunt sätt...

Ser bilen stå vid stugan, går ner och där står du... Känns som att jag känt dig hela mitt liv men aldrig sätt på dig riktigt... När jag tänker efter så har jag nog aldrig träffat dig ensam någon gång förut, utan det har alltid varit fler en vi där...
Plötsligt så är det inte den där trevligt roliga killen, Ninas bror som gillar datorer som står där framför mig... Utan det är ju du... En ung man... Som plötsligt gör mig blyg...

Men jag bestämmer mig ändå för att åka hem efter jobbet för att kolla om du "fått igång elen", smiter ifrån alla mina vänner utan ord om vart jag ska för att jag vill träffa dig...

Slänger ur mig en fråga om vin vid vattnet utan förhoppning... Men du tackar ja...
Vilken kväll det va, kommer att bära med mig den nära hjärtat länge... Ställde frågor och fick svar, upplever mig ha mycket gemensamt med "datakillen" som jag så förutfattat har tyckt att du har varit, kanske för att det är den bilden som du vill att vi ska ha av dig... Vi okunniga vanliga dödliga;)... Kommer inte riktigt ihåg hur du formulerade dig när jag slängde ur mig på festen hos Nina att du inte skulle prata sönder oss... Men du sa något i stil med... Det är ju ingen mening att jag säger något, för ni kommer ju ändå inte att förstå mina formuleringar:P

Kom av mig...

Tankar som inte va tänkta att komma ifrån början, börjar så sakteliga komme smygande under dagarna som följer... Va mysig han är, va snygg han är, va manlig han är... Undra hur det skulle kännas om han kysste mig... Pirr i kroppen som jag försökte förtränga...

Sitter i bilen med Nina och hör er prata om att du ska va i stugan på lördagen... Tankar om vin virvlar runt... Men jag slår bort dom lika fort som dom poppar upp... Fortsätter vardagen, Cattis ringer och vill gå ut och ta en Öl på fredagen, har mycket att göra hela helgen så jag bestämmer mig för att följa med... Man kan ju ha roligt utan att dricka alkohol också... Så kommer ditt sms... Om du kommer hem så bjuder jag på vinet... Min vän, i nuläget så önskar jag att du aldrig sänt det... Cattis säger åt mig att jag måste fara hem, åk, jag klarar mig...
Jag åker hem till dig direkt, utan att tänka... Ska fortfarande upp tidigt... Men drivs framåt av något som jag inte kan sätta ord på, måste bara få träffa dig...

Bestämmer efter en kort men trevlig kväll att vi ska ses nästa dag...

Åter dessa tankar... En kyss... hur skulle det kännas...

Lördagen kommer med en massa ståhej, upp tidigt efter på tok för lite sömn:P Bad och avslutning... Bus med glada barn... Jobb hela kvällen... Sedan hem till dig...

Det är konstigt att det för mig kändes så naturligt, som att vi fortsatte prata där vi slutade, slogs av hur snygg du va/är, trevlig... Vinden sände över din doft då och då och den berusade mig mer än vinet du bjöd på... Plötsligt sitter vi för nära, plötsligt tar orden slut... Kyssen kommer som en stöt, känns varm och svår att beskriva, natten som följer känns befriande, mötet känns kravlöst... Ingen av oss vill sova, händer som söker efter gensvar... Kyssar utan slut... Somnar i din famn... Vaknar i ett famntag... denna morgon kommer jag att minnas så länge jag lever... Kan inte ta händerna ifrån dig... Dina händer söker mig hela tiden... Vill inte tillbaka till verkligheten, vill bara stanna tiden...
Måste iväg, ty världen knackar på...

Då du kommer ut på Måndagen så blir jag plötsligt blyg... Varför... När jag helst av allt bara vill kasta mig in i din famn, berusas av din närhet... Du är så vacker, blir vackrare för varje minut...
Har så svårt att inte ta på dig när vi målar... Känner mig fattig när du åker efter en liten kram...

Bjuder in dig på mat... du vill prata om det som hänt... Du vill inte fortsätta... Du vill inte förstöra... Känner mig tom på ord... Men varför vet jag inte...

Du tycker att vi har för många gemensamma vänner, stugan är helt plötsligt i vägen, är som en mur i mellan oss... Jag vet inte vad jag ska säga... finner inga ord...

Dagarna som följer känns tomma, jag som inte skulle ha någon, jag som skulle vara ensam... Känner mig så dum, känner mig så arg på mig själv... Aldrig mer... ska jag känna som jag gör nu...

Från och med nu är ensam starkast...

Men det kan inte hjälpas att jag saknar dina händer på min kropp...

Känslan av saknad kan inte suddas ut...

Minnet ska jag behålla...

Det kan ingen ta ifrån mig...

torsdag 3 juni 2010

Det känns som att jag har blivit sparkad i magen... Eller man kanske kan säga att det hade varit bättre att du gjort det...

Hur kunde jag vara så dum, hur kunde jag gå på det igen... Jag trodde verkligen att du va annorlunda... Ja inbillade mig att det skulle vara om inte på riktigt, så i alla fall annorlunda...

Är jag bara en tjej som duger till en enda sak? Har man bara mig en liten stund, för att sedan kasta bort mig, för att jag då inte är någonting värd längre... Man roar sig med mig en stund... Då ingenting annat finns till hands, slänger in i ett hörn när man tröttnar...

Jag orkar inte detta mer, jag trodde inte att DU skulle göra så, jag behövde verkligen inte det här...

Ska jag med detta konstatera att alla av motsatt kön är lika eller finns det någon där ute för mig... Ska nog slicka mina sår en bra stund innan jag försöker igen...

onsdag 19 maj 2010

Va konstigt det kan bli, vad saker och ting kan träffa en som blixten ibland... Är kärlek och begär det samma... Älskar, älskar inte det är frågan...
Att man kan ändra syn på någon som man känt i stort sätt ett helt liv bara på ett ögonblick...

Det gick som en stöt igenom kroppen på mig, jag har aldrig sett dig som mer en en vän förut... Såg fram emot att få träffa dig, längtat efter att du ska komma... Hur kunde det bli så här???

Tack för en fantastisk kväll, vin vid vattnet... Eldat hela natten... Pratat... Va du är lätt att prata med...

Plötsligt så är jag blyg för dig, tänker på dig, fantiserar om dig...

Undrar hur det skulle kännas om du kysste mig...

...

måndag 3 maj 2010

Du får komma när du vill nu, du som vill dela ditt liv med mig. Kom innan jag blitt för gammal, medan jag fortfarande är vacker, innan det är för sent. Om det är någon jag känner så får du gärna komma nu, träda fram i ljuset. Jag är redo att mötas på halva vägen, men jag behöver någon som kommer år mitt håll, någon som är beredd att vandra in på samma stig som jag, någon som du.

Varför återvänder alltid tanken till dig????

Krama varandra i natt.

måndag 26 april 2010

Helt slut... Ångest... Ensam... ont i magen... Vill ha hjälp... Behöver någon... Vill ha en vän... var är du???

tisdag 20 april 2010

Ja vad ska man säga om livet just nu??? Jag har det relativt bra faktiskt... Jag både längtar efter någon att hålla i handen samtidigt som jag njuter av att vara själv. Det är så skönt att komma hem till sitt eget hem, fyllt med mina saker. Min hemtrevnad. Det är så skönt att kunna göra vad jag vill, när jag vill, hur jag vill. Det är så härligt att vara jag, klä mig som jag vill, vara den jag är, vara mig själv. Samtidigt så saknar jag någon att krama, men det får bli sedan...

onsdag 24 februari 2010

Ja vad händer med livet nu då???? Vad har jag att förvänta mig efter det här... Ska jag tro på en ljus framtid eller ska det fortsätta att vara kämpigt... Jag skulle önska mig en lite riktigare "romans" just nu... Med någon som jag kan föredra... En jag kan ringa när jag vill... Gå ut och äta med... Gå på bio med... Vakna upp med och äta lååååång frukost med... längta efter...Gå promenader med... resa med... njuta av livet med...
Hur/ när träffar jag dig???

Jag längtar

lördag 23 januari 2010

Hur kan man känna sig så gränslöst ensam när man varit omgiven av människor som älskar och bryr sig om en hela dagen???

Skulle så gärna velat krypa intill dig nu, värmas av dig nu, älskas av dig nu... Men jag vågar inte fråga om jag får komma för jag är rädd att du ska säga nej...

Kanske är det så att du kämpar mot dina så kallade demoner, och inte kan visa känslor... Jag har så svårt att tro att det är så... Jag har så svårt att förstå... eller egentligen så har jag inte det... har jag inte precis varit i samma båt själv... sitter jag inte tom kvar i fören och längtar in till land...

Det är konstigt att jag inte bara kan glömma bort dig, vad är det som gör att jag biter mig fast så oerhört hårt... Jag blev nyfiken första gången jag hörde ditt namn, blyg när jag blev presenterad, sedan inget mer... Sedan va det en lek med elden... Varför jag skulle ha så brotom kan jag inte för mitt liv förstå... men hit kom du... på just den dagen... fylld av stridiska känslor va du... Jag tog emot, gav... Inte förens det va försent insåg att jag vill ha dig, återkommer ständigt till dig...

Nu hör du av dig... men jag är så rädd för att du bara leker med mig... Jag vill ge dig allt det där som jag skriver om, jag vill ge dig ännu mer, jag vill vakna med dig, lära känna dig, ligga under stjärnorna och prata med dig, smekas av dig, beskyddas av dig... Känna mig trygg..

Jag tror att vi skulle kunna ge varandra så mycket...

Jag tror att du är den som skulle kunna föra mig in till land...

Hur ska jag göra för att vi ska mötas ute i vågorna????