Det är många tankar som snurrar runt just nu...

Du är som dom sista pusselbitarna som faller på plats. Livet blir så mycket lättare att leva när du är med och lever det. Saker som varit svåra förut är plötsligt enkla att hantera. Färgerna har blivit skarpare och ljuset lyser in genom stängda fönster... Du är så vacker att jag inte kan förstå att du är min, du är så snäll så att jag inte kan förstå att det är sant, omtänksam, kärleksfull, älskvärd, min...

Varför plågar jag mig själv med tanken på att det kommer att ta slut? Varför kan jag inte bara vara glad och lycklig i det som är?

Hur gör man för att orka leva utan ångest och oro...

Skona mig aldrig med en lögn utan gör mig illa med sanningen istället. Det går över snabbare då.

Vadan denna negativa spiral som drar mig nedåt fast jag inte vill det. Vadan detta nedstämda sinneslag som plötsligt sänkt sig över mig utan min medvetna inblandning...

Upp till ytan måste jag, kämpa emot så att inte vattnet sluter sig om mig...

Jag vill dansa med dig igenom livet. Njuta av dina famntag. Låta dig hela mig...

Älskar dig...

Åtrår dig...

Behöver dig...

Min...

Du upptar mina tankar större delen av dygnets timmar, jag längtar efter dig så fort du är borta ifrån mig. Vill ingenting annat än att du ska vara hos mig...

Jag vill se dig glad och lycklig, jag vill se dig fri och njutande... Livet ska vara snällt mot dig min älskade, livet ska vara lätt att leva för dig. Solen ska lysa på stigarna som du väljer. Din ryggsäck ska vara lätt packad med allt vad du behöver... Vandra med säkra steg på stigen... Njuta av att vara du, för du är underbar...

Älskar dig.

Ibland får jag känslan av att vara lycklig på någon annans bekostnad. Någon där ute är ledsen på grund av mig... Jag vet att man inte ska tänka så, utan att man ska vända tanken till att jag förtjänar detta, jag har rätt att älska som jag gör, jag har rätt att känna det jag känner nu. Men jag vill ju inte att någon annan ska vara ledsen...

Det är klart att det går över för dom med, precis som det gjort för mig. Det är klart att dom kommer att finna lyckan där ute en vacker dag. Det gjorde ju du och jag. Att leva med någon man inte älskar är ju inte rätt det häller. Känslan av att vara oälskad önskar jag inte någon.

Att kärlek kunde kännas som den gör nu trodde jag inte va möjligt. I hela kroppen ända ut i tårna... Den som säger att det inte är som på film. Har aldrig varit riktigt kär, aldrig träffat dig, aldrig blivit älskad av dig...

Jag borde njuta i fulla drag, och det gör jag när du är hos mig, när du är här så vill jag inte vara någon annan stans. När du är här vill jag att du ska stanna för evigt i min bubbla, så att jag får njuta av dig så mycket som det bara går.

Men när du inte är här så kryper känslan på mig att jag inte riktigt har rätt till dig, du är egentligen någon annans... Någon annan älskar dig...

En väldigt ovan känsla bubblar upp i min kropp... Oro... Jag som aldrig varit svartsjuk, blir väl egentligen inte det nu häller... Men jag får som en klump i magen, av den enkla anledningen att jag har svårt att tro att jag har rätt att ha det så här bra...

Men det har jag, jag måste intala mig själv det... Jag är värd att ha det bra, livet ska vara ljust och vackert för mig. Jag ska skratta ofta, jag ska gå barfota så fort snön försvinner, jag ska andas in luften ända ner i magen. Med eller utan dig ska jag vara lycklig. Väljer du att du ska vandra med mig på stigen, så vill jag att du gör det otvunget och för din egen skull. Jag vill inte att du ska gå där för att du tror att det är det jag vill. Jag vill inget hellre än att möta soluppgången tillsammans med dig, uppleva så många magiska dagar som möjligt med dig. Men bara om du vill...

Vi människor har ett stort ansvar gentemot oss själva för hur vi ska må. Ingen av oss kan vara sprudlande lycklig hela tiden... Det vill vi inte... Det är länge sedan jag damp ner i ett djupt hål nu faktiskt. Det va länge sedan det kändes som att jag skulle gå sönder, som att jag inte skulle orka ta mig upp.

Tack för att du finns så att livet blir lättare att leva fullt ut.

Njut av våren till fullo...

Blunda och känn solen värma dig...

Du är värd att ha det bra...

Det är härligt att plötsligt upptäcka att saker som du tänkt göra redan är klara... Det är underbart att få hjälp med saker som man trott att man måste lösa själv... Att bli ompysslad fast man inte förväntar sig det... Att känna sig vacker fast man ser ut som sämst... Att känna sig älskad när man älskar tillbaka...

Om du bara kunde förstå hur mycket jag älskar dig, förstå vidden av vad du gör med mig... Känslorna börjar plana ut, känner mig inte fult lika berusad som förut. Känner mig mera säker på att du blir kvar. Trygghet är bra men jag kommer aldrig att ta dig för givet. Läste i en bok häromdagen att ju mer man älskar ju ondare gör det när det tar slut... Jag vill att detta ska vara för evigt.
Du är så vacker...
Du är så stark...
Du är min... Just nu har jag dig till låns och jag njuter varje sekund som går...
Jag kommer inte att sluta älska dig av rädsla för att det ska svida vid slutet... Jag kommer att slappna av och följa med vågorna ut i det okända, jag tror att det är så man når paradiset. Lev dagen som att det är den sista, se dina vänner, och tyck om dom för den dom är, älska din partner utan förbehåll, förstå att dina barn gör sitt bästa och är underbara, njut av dom speciella stunderna du får dig tilldelad, andas, du är vacker!

Snart kommer våren och sommaren... Det har snart gått ett år sedan jag blev kär... Det är konstigt att blixten kan slå ner när man minst anar det... Men det är härligt underbart att man kan få känslorna besvarade...

Älskar dig.