Det är många tankar som snurrar runt just nu...

Du är som dom sista pusselbitarna som faller på plats. Livet blir så mycket lättare att leva när du är med och lever det. Saker som varit svåra förut är plötsligt enkla att hantera. Färgerna har blivit skarpare och ljuset lyser in genom stängda fönster... Du är så vacker att jag inte kan förstå att du är min, du är så snäll så att jag inte kan förstå att det är sant, omtänksam, kärleksfull, älskvärd, min...

Varför plågar jag mig själv med tanken på att det kommer att ta slut? Varför kan jag inte bara vara glad och lycklig i det som är?

Hur gör man för att orka leva utan ångest och oro...

Skona mig aldrig med en lögn utan gör mig illa med sanningen istället. Det går över snabbare då.

Vadan denna negativa spiral som drar mig nedåt fast jag inte vill det. Vadan detta nedstämda sinneslag som plötsligt sänkt sig över mig utan min medvetna inblandning...

Upp till ytan måste jag, kämpa emot så att inte vattnet sluter sig om mig...

Jag vill dansa med dig igenom livet. Njuta av dina famntag. Låta dig hela mig...

Älskar dig...

Åtrår dig...

Behöver dig...

Min...

Du upptar mina tankar större delen av dygnets timmar, jag längtar efter dig så fort du är borta ifrån mig. Vill ingenting annat än att du ska vara hos mig...

Jag vill se dig glad och lycklig, jag vill se dig fri och njutande... Livet ska vara snällt mot dig min älskade, livet ska vara lätt att leva för dig. Solen ska lysa på stigarna som du väljer. Din ryggsäck ska vara lätt packad med allt vad du behöver... Vandra med säkra steg på stigen... Njuta av att vara du, för du är underbar...

Älskar dig.