Ibland får jag känslan av att vara lycklig på någon annans bekostnad. Någon där ute är ledsen på grund av mig... Jag vet att man inte ska tänka så, utan att man ska vända tanken till att jag förtjänar detta, jag har rätt att älska som jag gör, jag har rätt att känna det jag känner nu. Men jag vill ju inte att någon annan ska vara ledsen...

Det är klart att det går över för dom med, precis som det gjort för mig. Det är klart att dom kommer att finna lyckan där ute en vacker dag. Det gjorde ju du och jag. Att leva med någon man inte älskar är ju inte rätt det häller. Känslan av att vara oälskad önskar jag inte någon.

Att kärlek kunde kännas som den gör nu trodde jag inte va möjligt. I hela kroppen ända ut i tårna... Den som säger att det inte är som på film. Har aldrig varit riktigt kär, aldrig träffat dig, aldrig blivit älskad av dig...

Jag borde njuta i fulla drag, och det gör jag när du är hos mig, när du är här så vill jag inte vara någon annan stans. När du är här vill jag att du ska stanna för evigt i min bubbla, så att jag får njuta av dig så mycket som det bara går.

Men när du inte är här så kryper känslan på mig att jag inte riktigt har rätt till dig, du är egentligen någon annans... Någon annan älskar dig...

En väldigt ovan känsla bubblar upp i min kropp... Oro... Jag som aldrig varit svartsjuk, blir väl egentligen inte det nu häller... Men jag får som en klump i magen, av den enkla anledningen att jag har svårt att tro att jag har rätt att ha det så här bra...

Men det har jag, jag måste intala mig själv det... Jag är värd att ha det bra, livet ska vara ljust och vackert för mig. Jag ska skratta ofta, jag ska gå barfota så fort snön försvinner, jag ska andas in luften ända ner i magen. Med eller utan dig ska jag vara lycklig. Väljer du att du ska vandra med mig på stigen, så vill jag att du gör det otvunget och för din egen skull. Jag vill inte att du ska gå där för att du tror att det är det jag vill. Jag vill inget hellre än att möta soluppgången tillsammans med dig, uppleva så många magiska dagar som möjligt med dig. Men bara om du vill...

Vi människor har ett stort ansvar gentemot oss själva för hur vi ska må. Ingen av oss kan vara sprudlande lycklig hela tiden... Det vill vi inte... Det är länge sedan jag damp ner i ett djupt hål nu faktiskt. Det va länge sedan det kändes som att jag skulle gå sönder, som att jag inte skulle orka ta mig upp.

Tack för att du finns så att livet blir lättare att leva fullt ut.

Njut av våren till fullo...

Blunda och känn solen värma dig...

Du är värd att ha det bra...