Det gör ont i skälen när man inte riktigt vet hur man ska göra, hur finner man svar på alla frågor som poppar upp?

Fast i detta fall så vet jag ju precis hur jag ska göra... det är kanske det som gör så ont... Du har ingenting jag söker, du kan inte tillföra någonting, du har ingenting som jag behöver, du är ingenting...

Ändå har jag tyckt om dig så att hjärtat har gjort ont, hade du velat så va jag din, men du ville bara ha det du tog...

Från och med nu ska jag vara stark och stå emot, från och med nu är jag bara min egen, du får klara dig själv.. det kommer du att göra bra. Jag önskar dig allt gott i livet, du är en fin människa bakom allt det där kalla.. Du vågar inte kliva fram och visa ditt riktiga jag.. Varför vet jag inte.. Kommer aldrig att få veta, för frågan kommer aldrig att ställas.. för intresset finns inte att höra svaret längre...

Jag såg någonting fint hos dig som du aldrig riktigt ville visa upp.. varför undrar jag.. varför denna fasad..

Den frågan kan inte jag låta bli att ställa mig..

En som undrar..