Vilken konstig känsla som kommit i magen, den kom i lördags...
Jag känner en stor klump av ensamhet, jag känner mig misslyckad som inte kunnat träffa någon. Jag vet att alla bara retas, men det gör ont ändå.
Känslorna stockar sig i bröstet, och en tyngd av ensamhet lägger sig över mig.
Nu struntar jag i det här, nu tänker jag vara ensam, jag tänker fortsätta att le och dansa. Jag tänker fortsätta att skratta och vara fräck i munnen...
Men jag kommer inte att bry mig längre...
Det känns som att jag kommer att förbli ensam, den stora kärleken kommer inte att hända mig.. Tyvärr, kärlek är till för alla andra utom mig, kärlek är för dom som kan älska sig själva, kärlek ska men vara rädd om, kärlek ska man inte vara rädd för.
Kärlek är inget för mig, kärlek duger jag inte till... Jag är så glad att jag har fått Seb... han är mitt allt..
Han skingrar klumpen i magen...
älskar honom...