Kärlek
Det finns två sorters kärlekar...
En som man kan känna för sitt barn, sin familj och sina vänner.
En som man kan känna för en livskamrat.

Barnet älskar jag ovilkorlikt, utan krav. Jag behöver inte bli älskad tillbaka (jag vill gärna bli det men det är inget måste). Kärleken kommer alltid att finnas där, obrytbar, stark. Jag vill vara en trygg hamn som han alltid kan känna sig välkommen hos. Jag vill vara en trygg famn som alltid kan ge tröst. Jag vill vara en stadig klippa att luta sig emot. Jag vill våga släppa honom fri. Jag har honom bara till låns under en kort tid av hans liv, jag hoppas att han ska älska mig så mycket att han kommer och hälsar på mig även när han inte längre måste.
Jag ska försöka att varie dag vara en så bra mamma som möjligt, så snäll som möjligt, så rättvis som möjligt. Jag är ledsen för att jag inte kunde älska hans pappa ovilkårligt, men jag ångrar inte valet av far. För det blev en fantastiskt fin pojke.
Det härliga med denna sortens ovilkorlig kärlek är att den aldrig behöver ifrågasättas, den kommer alltid att finnas där oavsätt vad. Den kan aldrig förstöras. Löften kan bli svikna men kärleken kommer att bestå. Jag kommer aldrig att behöva ballansera på en tunn sytråd, utan jag har en hel väg att spatsera på. Oavsätt vad så kommer mamma alltid att älska dig, och du är alltid välkommen hem.

Älskar dig nu och för alltid Sebastian.

Kärleken till familjen är också stark, förhoppningsvis ovilkorlig men det är en tunnare ballansgång. Vetskapen att dom finns där som en trygg hamn när det blåser är stor. Jag hoppas att jag ska kunna förmedla samma känsla till dig Sebastian.
Däremot inte sagt att jag älskar alla lika mycket, eller änns alls. Kärlek är till för att förtjänas. De är en sanning som stämmer in på allt.

Vänner älskar man också ovilkorligt men här är ballansen ännu lite skörare. Visst gör det ont om dom sviker, men fallet blir inte lika långt. Skadan blir inte lika stor. Det kommer in nya i ditt liv. Jag ser vänner som mina läromästare. Alla är i mitt liv här och nu av en anledning. Jag ska försöka lära mig så mycket som möjligt, samt försöka vara en så bra vän som jag bara kan.

Kärlek till en livskamrat.
Vad söker jag efter för typ av man?!
Jag söker efter dig som är stark, vacker och självständig. Händig, villig att hjälpa till och vara en bra vän. Du ska ha humor och få mig att skratta. du ska vara snabb i tanken och kvick på att svara upp.
Jag vill bli tagen med storm, jag vill bli älskad långsamt och länge. Jag vill bli dyrkad, jag vill vara ditt allt. Jag vill inte bli ägd, jag vill bli hyllad, lyft mot någonting större. Jag vill vara fri men ändå vilja vara bunden till dig med sidenband. Du ska våga komma när jag mår som sämst, du ska klappa mig på ryggen och säga att allt ska bli bra igen. Jag vill älska dig som du älskar mig, vilkorslöst. Jag vill göra allt för dig, inte för att du förväntar dig det, utan för att jag älskar dig.
Jag vill kunna titta på dig och tänka, vilken tur jag har, du är ju så vacker , interligent, perfekt för mig, samt att det är mig du vill ha.
Du ska vilja älska min son som om han va din egen, ty han är en del av mig som aldrig kommer att prioriteras bort.
Jag vill bli överaskad, jag vill bli förförd, jag vill bli omhändertagen. Jag vill känna kärlek, ömhet, närhet. Jag vill vakna med dig på morgonen omhuldad, trygg. Jag vill somna med dig på kvällen, nära, varm, älskad. Jag vet att du finns där ute, någonstns finns du. Har jag mött dig? vet jag vem du är?

Kärlek till oss själva.
Kan vi inte älska oss själva kommer vi inte att kunna ta emot kärlek av någon, hur mycket dom en älskar oss. Vi kommer aldrig att tro på att vi är värld denna ömhet ifrån någon annan.

Så som avslutning på dessa struliga tankar

Jag älskar mig själv ovilkorligt, jag är värld att tyckas om, jag är vacker.
Men mest av allt älskar jag Sebastian, du är mitt allt.