Det är ett tag sedan jag skrev och jag har egentligen inte mycket att säga nu heller.

Livet fortsätter att vara helt underbart. Dagarna flyter förbi, veckorna blir till månader... Det har snart gott ett år... Hur har det kunnat gå så fort... Jag förundras över mina egna känslor... Dom blir starkare för varje dag som går, säkrare för varje minut som passerar likt ett puzzel på väg att läggas. Kommer det någonsin bli klart... Vill man det???

Låg och tittade på dig i morse... Förundrades över hur vacker du är... Du va så rasande snygg igår så jag inte riktigt kan tro att det är sant, det är min kille som står där... Men det är inte det som är det viktiga, det viktiga är hur du är, du är den snällaste jag vet, du får mig att skratta, du är omtänksam, intelligent, en bra bonus pappa till Seb... Jag älskar dig för den du är...

Glöm aldrig det.