Om 10 år är det glömt...

Men jag hoppas att min kärlek är lika stark då som nu. Att jag fortfarande inte kan hålla mina händer ifrån dig, att jag fortfarande begär dig, att det fortfarande bara är dig jag ser.

Att du fortfarande älskar mig som du gör idag.

Att få känna sig så omtyckt som jag gör av dig är underbart, omvälvande, fantastiskt...
Du är ljuset i mitt liv, som gör att jag inte är rädd för mörkret längre... Stigen blir inte lika otäck att vandra när du går bredvid mig. Jag kan möta farorna, glädjen mycket lättare tillsammans med dig.

Lämna mig aldrig...

Älska mig för alltid...

För den jag är...

Älskar dig så att det gör ont ibland...

Puss!