måndag 11 oktober 2010

Kärlek är härligt och hemskt i samma inandning...

Härligt för att man känner sig älskad, omfamnad, fri, sprudlande, vacker, för att du finns... För att du är du. Din...
Hemskt för att man känner sig osäker, lättsårad, gråtmild, naken, blottad, som att känslorna sitter utanpå kroppen, förvirrad...

Men när man älskar så måste man våga släppa på alla spärrar, njuta av allt som bjuds, våga vara i nuet, andas in, andas ut, våga vara naken i sinnet... våga hoppa...

Du får mig att känna mig vacker, får mig att känna mig trygg, din och bara din...

Du säger så fina saker till mig så jag blir riktigt rörd... Vill bara vara med dig och ingen annan, krypa in i din famn och känna värmen ifrån dig och din kropp... Leva i din värd... Vara nära... Njuta... Älska... Kramas... Kyssa bort all tvivel...

Kom och va min hela tiden... Älska mig för den jag är, med och utan brister... Jag kommer aldrig bli perfekt, men jag kommer att kämpa för att vara så bra som möjligt... Så länge som du vill... Så länge som jag får...

Jag blir osäker när du åker härifrån... Vill tvinga dig att stanna... Vill inte att du ska fara...
Men jag kommer aldrig att hålla dig kvar, aldrig binda fast dig så att du inte kan andas... Din kärlek ska vara otvungen... Fri och bara din... Vill du ha mig så kommer du, och jag kommer att vänta på dig...

Älskar dig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar