Jag vet inte om det va blicken, eller vad det va som gjorde att jag föll. Jag ville ha dig ifrån den första stund jag såg dig. Det va bara en lek, någonting som va tvunget, å det kunde inte ha blivit bättre...

När du frågade om jag ville gå, så gick jag. Utan att tveka bort ifrån alla andra. Jag följde med för att jag vill det, å det kändes så skönt... Jag blev aldrig blyg för dig... inte en ända gång. Vi pratade som vi känt varandra hela livet, fast vi precis mötts.

Allt stämde som i den bästa av filmer, det känns så overkligt, det känns som en saga. Tjej möter kille osv.

Vattnet som va kallt men som kändes varmt, vinden stod stilla, sjön va som en spegel, å du va vacker.

Men det bästa va att jag kände mig så fri, jag slappnade av, å jag njöt av stunden... Jag levde...

Minnet kommer jag bära med mig för alltid, ta fram, vårda, leva med.

Tack älskade som ska få en speciell plats i hjärtat...

Från en som aldrig kommer att glömma badet i September...