Att ta för sig av livet är en rättighet, eller kanske en skyldighet...
Vi har fått detta liv som en gåva, är det bara nu vi lever, ja då måste vi ta vara på det.
Om jag bara får denna stund på jorden... ja då vill jag inte missa någonting.
Vad jag önskat att jag ska få uppleva måste jag få fundera på, jag känner att jag kommit ganska så långt, men jag känner att jag fortfarande har en bra bit kvar å vandra innan jag är framme.

Jag önskar kärlek...frihet...vänskap...stillhet...rörelse...intryck...glädje...skratt...njutning...värme...passion...

Jag kommer att kämpa för att nå detta mål...

Hur känns det när man verkligen vågar släppa taget å fullt ut älskar någon?
Kan man göra det om man inte känner sig värd att älskas...

Är det min uppgift å bestämma vad jag tror att dom tycker om mig... nej jag skulle inte tro det.

Varför vara så rädd för att bli sårad, gör det inte nog ont ändå att inte leva livet fullt ut????

Kärleken ska vårdas, å jag måste börja med mig själv...

Älskar