Jobbigt

Vad är det som händer med mig just nu... Varför har jag ingen ork till någonting. Varför känns det som att jag går i djupsnö upp till knäna... Varför är jag inte glad. Enda gången som jag känner mig lycklig är när jag får vara med dig... Men jag blir som handlingsförlamad... Hur ska jag kunna få ner luft i lungorna och andas... Jag vill ju vara glad, sprudlande lycklig... Måste försöka vända nu, ta stigen till höger och börja om ifrån början... Fast på jobbet med rutiner och en känsla av otillräcklighet... Räcker inte till i vardagen, har ingen plan över mitt livspussel... Jag har nog inte plats för några fler bitar... Vad gör jag för fel... Jag bara lever, låter dagarna rulla på i ett utan att ha någon plan över hur det ska bli när det är klart... Det känns som att det är så mycket som jag skulle behöva ta tag i, men i stället sticker jag huvudet i sanden och låtsas som att saker och ting inte behöver göras... Strukturen som finns på mitt arbete finns inte i mitt vardagliga liv... Det blir så... Jobbigt... Att leva när det känns som att varje dag är en kamp... Jag kanske måste börja öva mig på att älska mig själv igen, se mig själv igen, tala om för mig själv att jag duger som jag är, jag behöver inte känna mig sämre för att jag inte lyckas jämt. Jag har också rätt att bestämma och tycka till. Jag måste våga släppa beroendet utav dig... Måste våga tro på att du kommer att älska mig ändå...