Sitter här med mina tankar igen, funderar över hur man ska gå vidare med sitt liv. Söker bekräftelse hela tiden men behöver jag verkligen det??? Är jag inte bra som jag är???

Om du vill ha mig så är jag din, men jag behöver få höra dig säga det... Jag behöver få höra om du tycker om mig. Jag behöver höra att jag duger som jag är, behöver kärlek, värme, vara nära...

Känns som att jag slits i tu av alla tankar som snurrar runt utan att riktigt finna fäste... Känns som att jag skulle behöva sätta ner foten och stoppa tiden...

Ändå mår jag relativt bra just nu, inga djupa svackor som det känns som att jag inta ska ta mig ur... Inga Hål som jag ramlar ner i och som får mig att känna det som att jag drunknar...

Kanske är det du som gör att jag mår så pass bra som jag gör nu..

Måste träna mig på att skratta okontrolerat, gråta ut ordentligt, Känna med hela kroppen, skrika ut att jag är glad...

Det ska jag göra...