Osäkerheten kommer krypande... Hela kroppen skriker spring, spring och göm dig, du kan bli sårad det kommer att göra ont... Varför blir det så??? Varför kan jag inte bara slappna av och vara i nuet njuta av stunden, ta vara på ögonblicken... Varför ska jag bara invänta det smärtsamma slutet, skyndar man inte på det då...

Om man tycker att det är underbart just nu... Kan det inte bara få vara det då????