Nu börjar det äntligen att kännas lite bättre faktiskt, fick igår en ny bok i min hand som jag känner kommer att öppna upp ögonen på mig...

Jag kan ju allt det där egentligen...
Jag vet ju precis hur man ska göra när man flörtar...

Jag blev hembjuden till fantastisk vän till mig i tron att jag skulle få gråta ut... men de va istället hon som behövde prata... men det kändes helt ok faktiskt... Det kändes faktiskt väldigt bra att jag inte va den enda i hela världen som kände så här... För någon stans i min ego bubbla... det är vad det blir när man mår dåligt... insåg jag att jag har en hel värld där ute som måste upptäckas...

Nu gäller det bara att ha kvar denna känsla, försöka undvika att dimpa ner i hålet igen=)

Jag kommer från och med nu behandla alla lika, med det så menar jag att jag kommer att prata med alla... inte bara dom oåtkomliga utan även dig som är snygg, singel, rolig... Dig som jag inte vågat titta i ögonen för att jag trott att du ska se ner på mig... varför skulle du göra det???

Jag kommer att behandla alla lika, jag tänker vara lika avslappnad som när jag är på fest, jag tänker öva mig på att flörta och jag tänker börja i morgon...

För hur det en är så spelar det ingen roll om du tycker om mig, för jag gör det, och det finns faktiskt dom som tycker att jag är toppen... Så om just du inte gillar mig så spelar det faktiskt inte så stor roll...

Jag är jag, och du är du, och det är fantastiskt=)

Love life!!!

Hur kommer man ur denna tanke om ensamhet... Den kommer närmare och närmare trotts att jag försöker kämpa emot...

Det finns ju ändå inte någon i mina drömmar just nu, så jag förstår inte varför jag känner mig så fruktansvärt fruktansvärt liten och sårbar...

Jag är ju en stor tjej ju, det kan ju inte vara så här för alltid...

Jag skulle vilja bli upphånglad bara sådär. Slagen undan knäna på, vakna upp en morgon liggandes sked med en varm och trevlig, rolig människa... men det värkar inte som att detta är för mig alls faktiskt...

Jag kanske kommer att vara ensamig för resten av mitt liv... Kanske bara är den som ingen vill ha på riktigt...

Jag kan tycka att det är lite konstigt på sätt och vis, fast det är klart det kanske inte är så underligt iallafall...

Men jag är ganska händig, ser inte helt tokig ut, har lätt för att få andra att skratta, har glimten i ögat...

Fast det kanske inte är någon som söker dessa kriterier hos någon...

Jag får försöka intala mig själv att jag duger som jag är...

Ego... Det bästa med mig...

Ögonen

Kram

Vilken konstig känsla som kommit i magen, den kom i lördags...
Jag känner en stor klump av ensamhet, jag känner mig misslyckad som inte kunnat träffa någon. Jag vet att alla bara retas, men det gör ont ändå.
Känslorna stockar sig i bröstet, och en tyngd av ensamhet lägger sig över mig.
Nu struntar jag i det här, nu tänker jag vara ensam, jag tänker fortsätta att le och dansa. Jag tänker fortsätta att skratta och vara fräck i munnen...
Men jag kommer inte att bry mig längre...
Det känns som att jag kommer att förbli ensam, den stora kärleken kommer inte att hända mig.. Tyvärr, kärlek är till för alla andra utom mig, kärlek är för dom som kan älska sig själva, kärlek ska men vara rädd om, kärlek ska man inte vara rädd för.
Kärlek är inget för mig, kärlek duger jag inte till... Jag är så glad att jag har fått Seb... han är mitt allt..
Han skingrar klumpen i magen...
älskar honom...