lördag 19 september 2009

Att ta för sig av livet är en rättighet, eller kanske en skyldighet...
Vi har fått detta liv som en gåva, är det bara nu vi lever, ja då måste vi ta vara på det.
Om jag bara får denna stund på jorden... ja då vill jag inte missa någonting.
Vad jag önskat att jag ska få uppleva måste jag få fundera på, jag känner att jag kommit ganska så långt, men jag känner att jag fortfarande har en bra bit kvar å vandra innan jag är framme.

Jag önskar kärlek...frihet...vänskap...stillhet...rörelse...intryck...glädje...skratt...njutning...värme...passion...

Jag kommer att kämpa för att nå detta mål...

Hur känns det när man verkligen vågar släppa taget å fullt ut älskar någon?
Kan man göra det om man inte känner sig värd att älskas...

Är det min uppgift å bestämma vad jag tror att dom tycker om mig... nej jag skulle inte tro det.

Varför vara så rädd för att bli sårad, gör det inte nog ont ändå att inte leva livet fullt ut????

Kärleken ska vårdas, å jag måste börja med mig själv...

Älskar

måndag 7 september 2009

Jag vet inte om det va blicken, eller vad det va som gjorde att jag föll. Jag ville ha dig ifrån den första stund jag såg dig. Det va bara en lek, någonting som va tvunget, å det kunde inte ha blivit bättre...

När du frågade om jag ville gå, så gick jag. Utan att tveka bort ifrån alla andra. Jag följde med för att jag vill det, å det kändes så skönt... Jag blev aldrig blyg för dig... inte en ända gång. Vi pratade som vi känt varandra hela livet, fast vi precis mötts.

Allt stämde som i den bästa av filmer, det känns så overkligt, det känns som en saga. Tjej möter kille osv.

Vattnet som va kallt men som kändes varmt, vinden stod stilla, sjön va som en spegel, å du va vacker.

Men det bästa va att jag kände mig så fri, jag slappnade av, å jag njöt av stunden... Jag levde...

Minnet kommer jag bära med mig för alltid, ta fram, vårda, leva med.

Tack älskade som ska få en speciell plats i hjärtat...

Från en som aldrig kommer att glömma badet i September...